Temat i boken är inte alls rasism som jag hade förväntat mig, utan snarare integrering. Boken fungerar lite som en handledare för människor som kommit till ett nytt land samtidigt som författaren då och då även pekar på vad värdlandet och värdfolket kan göra för att förenkla situationen för invandrare. Boken är skriven utav en person som i sitt liv själv har utvandrat och invandrat och därför tror jag starkt på att beskrivningarna och tipsen som ges i boken är pålitliga och adekvata. Dessutom kan jag själv relatera och inse vissa saker som beskrivs kring nyinvandrandes uppförande och situationer vilket gör att jag själv får en breddad syn på vissa problem och får ökad förståelse för detta. Bokens innehåll är mycket viktig, speciellt i nulägets situation med många människor på flykt från sina hemländer i Europa och den då logiskt ökande invandringssiffran i många länder. Även om boken främst är riktad till de som är nya i ett land så bör värdfolket ta till sig informationen i boken för att få mer sympati för invandrarnas situation.

De tankar som aktualiseras vid läsningen är att det är så många människor som har noll koll på hur livet för invandrare ser ut och speciellt för de som flyr från krig och får lämna allting bakom sig. Många tror att i Sverige så får alla invandrare gratis fina bostäder och bidrag som de kan leva gott på vilket inte stämmer, men även om det hade varit så så är invandrarnas situation fortfarande komplicerad och jobbig. De flesta känner inga andra, vet inte vart någonting ligger, blir utsatta för hat på grund av deras etnicitet, har svårt att kommunicera och vet inte hur de ska fortsätta sina liv. Detta samtidigt som de i verkligheten också får dras med pengabrist och trånga boenden. En stor del av det svenska folket behöver få större kunskap om detta, och det snart!

Vad skulle vi kunna göra för att förenkla integreringen för invandrare i Sverige?

Det centrala temat i boken är naturligtvis rasism i koppling till barn. Hur barn upplever människor med andra hudfärger är bland annat en av frågorna som ställs och försöker besvaras i boken. Den beskriver utefter olika undersökningar som gjorts på vilket sätt barn tänker om ämnet, och orsaker till varför de har dessa tankar. Det är väldigt intressant att se hur barnen tänker. Eftersom att undersökningarna skett på barn i låg- och mellanstadiet är anledningarna de anger till varför de tycker som de gör oftast väldigt förenklade och inte särskilt nyanserade. Detta beror säkert på att de inte har så mycket kunskap i ämnet, utan bara har hört ett eller annat påstående om invandrare som de tagit till sig och anammat. Anledningarna till att barnen inte tycker invandring är bra är i många fall desamma som man kan hitta hos rasister på sociala medier. "De tar våra jobb och hus", "de är kriminella" och "deras kultur är konstig" är några exempel på argument som angetts. Dessa exempel får en att inse vikten av att skolan informerar barn om ämnet så att de kan få en mindre svartvit bild på saken. Ju tidigare desto bättre, så att de rasistiska åsikterna inte får frodas i barnets brist på kunskap när det växer upp. Det får en också att förstå hur rasistiska åsikter lätt kan lägga sin grund i ett barn som ser världen på ett mycket mindre komplext sätt. Det ligger en stor fara i att inte förhindra dessa tankar.

Temat är naturligtvis viktigt eftersom att rasistiska bevisligen kan leda till fruktansvärda saker om den inte tyglas, ett tydligt exempel på detta är den fruktansvärda händelsen som skedde i Trollhättan för några veckor sen. Temat är kanske därför också extra viktigt idag, när invandrardebatten är den allra hetaste inom politiken och väldigt många extrema åsikter angående saken höjs på sociala medier. Det är väldigt viktigt att man motverkar utvecklingen av rasism redan hos barn för att förhindra att fler hatdåd sker, eller att ett rasistiskt parti vinner valet. Vi får aldrig glömma det ödesdigra året 1933 då det rasistiska partiet NSDAP vann valet i Tyskland och de fruktansvärda konsekvenserna av detta. Det är otroligt viktigt att bekämpa de extrema åsikterna som ofta baseras på ett ensidigt tankesätt. Vi måste skapa debatt och säga emot, tystnad kan lika gärna vara medhåll. Det är väldigt viktigt att prata om detta redan med barn så att de tidigt får en större förståelse om ämnet och inte har en lika svart eller vit tanke om ämnet för att kunna förhindra att denna tanke senare utvecklas och bli allt extremare för att till slut bli ett nästintill orubbligt förhållningssätt.

Något man kan diskutera är hur man som enskild person kan motverka rasism.